En strokedrabbad 86-årig man på Caremas äldreboende Skräddaren i Umeå ramlade tre gånger utan att personalen kontaktade läkare. När dottern, Marita Bonisell, tog honom till sjukhus hade pappan brutit höft, axel och handled.
Dottern är mycket kritisk till vården på Skräddaren. Det var först när hon kom på besök som personalen informerade henne om pappans fall. Personalen bad henne åka in med pappan eftersom de befarade att han ”eventuellt hade brutit något”. På sjukhuset konstaterades tre brott. Efter operationer är pappan rullstolsburen. På sjukhuset konstaterades även att pappan led av näringsbrist och att han hade gått ner 14 kilo på kort tid. Dottern är även kritisk till de allmänna villkoren på äldreboendet. En nyårsafton var pappan nedbäddad klockan fem på eftermiddagen med alla lampor släckta. Det kändes hemskt, säger Marita Bonisell. Marita Bonisells pappa drabbades av en stroke för 20 år sedan och kan sedan dess inte prata. Han är helt utelämnad, säger dottern. Hon skyller inte bristerna på personalen, men konstaterar att de är alldeles för få. Hon anser att ledningen på boendet inte tar till sig kritik.
Tidigare 11/11
Anställda vid Carema har order att väga pensionärernas blöjor för att se om de är fulla eller om de kan användas ett tag till. Förnedrande besparingar, anser personalen. För kundens bästa, säger företaget.
Enligt personal är syftet att utnyttja varje blöja så mycket som möjligt och därmed spara pengar. Följden blir att vårdtagarna får sitta i timmar i våta blöjor innan dessa byts. Vi får inte byta en blöja förrän den nått sin fulla kapacitet. Syftet är rätt och slätt att hålla nere förbrukningen och spara pengar, säger en anställd som vill vara anonym.Enligt källor ska personalen väga den använda blöjan med jämna mellanrum för att kartlägga hur många timmar vårdtagaren kan ha den innan den börjar läcka. Med hjälp av kartläggningen ska man sedan välja vilken blöjtyp man ska använda för att kunna byta så sällan som möjligt och undvika ”onödiga” byten. Caremas informationschef Elisabeth Frostell säger att projektet går ut på att prova ut rätt inkontinensskydd till varje patient. Det är inte så att de boende får gå omkring med blöta blöjor. Utprovningen görs för att kunden ska ha det så bra som möjligt, säger hon.
Tidigare 8/11
Sveriges största äldrevårdsbolag Carema Care, som har kritiserats hårt i samband med flera vårdskandaler, har hemliga bonusprogram och aktieprogram för äldreboendenas chefer. Vinstdrivande chefer belönas.
Anmälningarna har radats upp mot vårdjätten Carema de senaste åren och i ett fall har Järfälla kommun valt att inte förlänga avtalet. Sedan Carema Care tog över verksamheten på Koppargården utanför Stockholm vittnar anställda om att det har sparats in på det mesta. Man fick handla för en viss summa i veckan. Blöjor, tvättlappar, handskar och allt det här. Men de sänkte det och det fick inte kosta så mycket, säger Christina Ankerhag, som tidigare var undersköterska på Koppargården. De senaste året har en mängd Lex Maria-anmälningar gjorts mot boendet. En av dem handlar om Barbros mor som hade ett stort liggsår när hon avled. Liggsåret i hälen var som en gammal femöring. Det var ganska djupt. Hur djupt vet jag inte, men det var väldigt djupt. Hon var blå upp till knät, säger Barbro Fjällström.
Samtidigt som skandalerna radas upp avslöjar Dokument inifrån att cheferna för boendet har hemliga bonusprogram. En Caremachef, som valt att vara anonym, bekräftar att man alltid pratar om det ekonomiska resultatet. Avdelningarna tävlar mot varandra och chefer som håller budget kan få en eller flera månadslöner i bonus. Bonusen är något man talar tyst om och inte sprider inom bolaget eller till allmänheten, säger chefen. Efter SVT:s avslöjande uppger Carema i ett pressmeddelande bonusprogrammen kallas för ”incitamentsprogram” och skriver att inga bonusar betalats ut inom äldreomsorgsverksamheten under 2011, eftersom man under året utvärderat ”2010 års system som baserades till för stor del på ekonomiska resultat”. Enligt företagets hemsida har vd Carl Gyllfors presenterat ett förslag på ett nytt program där bonusar bara ska betalas ut om ”verksamheten har en högre upplevd kvalitet än genomsnittet av verksamheterna i kommunen som verksamheten verkar i”. I det nya upplägget ska bonusarna i lägre grad än tidigare vara beroende av det ekonomiska resultatet. Men det finns ytterligare program som motiverar äldreboendenas chefer att fokusera på ekonomin. I största hemlighet har ett stort antal Caremachefer lockats att bli delägare i verksamheten.
Ett dokument, som Dokument inifrån kommit över, visar hur nästan 30 mellanchefer satsat pengar i Carema. Det har skett via ett bolag i lågskattelandet Luxemburg. Men vinstmaximeringen oroar andra privata vårdbolag. Ersta Diakoni tillhör de äldsta privata alternativen till kommunal äldreomsorg i Stockholm. De är också beroende av vinst för att utveckla verksamheten, men Ersta Diakoni oroas av att riskkapitalister, som ägarna till Carema, odlar en kultur där vinsten får alldeles för stor betydelse. Om vi leker med tanken att ett privat företag kan erbjuda den bästa vården, men samtidigt tjäna pengar på det – det är inget problem för mig. Men det är när man börjar minska på vårdkvalitén för att öka vinsten som vi har ett problem, säger Stefan Nilsson, direktor på Ersta Diakoni. Carema vill inte kommentera den misstänkta vanvården eller bonus- och aktieprogrammen. De drabbade anhöriga är förtvivlade. Jag tycker det har gått för långt när man behandlar människor på det sättet, säger Barbro Fjällström.
Tidigare 3/11
Vårdbolaget Carema Care är i blåsväder igen. På äldreboendet Tallbohov i Järfälla berättar anställda om ständig brist på allt från medicinsk utrustning till toalettpapper, och smutsiga lokaler sedan städpersonalen drogs in.
En äldre man ska ha tvingats sova på en madrass på golvet i flera månader när hans säng gick sönder. Järfälla kommun kommer inte förnya avtalet med Carema Care. Kommunens äldreomsorgschef. Marie Weckström säger till Dagens Nyheter att det finns synpunkter på att Tallbohov inte har fungerat enligt hälso och sjukvårdslagen. I Vällingby i Stockholm föreslår stadsdelsnämnden att Carema inte ska få fortsätta att driva äldreboendet Koppargården på grund av missförhållanden där.
Tidigare 18/10
Stockholms stad stoppade två rapporter från sin egen ansvariga sjuksköterska. Hennes kritik mot Koppargården skrevs om och mildrades. Uppgifter om allt fler avlidna och allt färre i personalen plockades bort.
Den 8 oktober i fjol gjorde den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS, i Hässelby-Vällingby en oanmäld inspektion på Koppargården. Det fanns anledning: flera sjuksköterskor och minst sex chefer hade hoppat av, anhöriga hade hört av sig med oroande berättelser.
Läs DN,s nya skrämmande artiklar i ämnet
Larmrapport om äldreboende stoppades
Det hör inte hemma i sammanhanget
Ledningen för kritiserat äldreboende medger brister
Tidigare 13/10
Monique Nilsfors arbetade på Koppargården. Nu bryter hon tystnaden om kaoset på sin förra arbetsplats. ”Jag grät när jag kom hem från jobbet”, säger Monique som i dag är chef på ett annat vårdföretag.
En äldre kvinna hade suttit upprätt i rullstolen så länge att hon grät av smärta. Men ingen hjälpte till att flytta henne. När sjukgymnasten Monique Nilsfors frågade varför fick hon svaret att personalen inte hade tid. En annan gång, vid ett möte, undrade hon varför man inte bytte blöjor på de äldre på hela dagen. De sa att det inte fanns några. Jag trodde inte mina öron. Innebar det att de äldre fick sitta i sin egen urin och avföring? Ja, jag antar det. När Monique Nilsfors kom till Koppargården i maj 2010 ”fungerade i princip ingenting”. Det var kraftigt underbemannat och det saknades både planering och rutiner. Verksamheten drevs med nödlösningar och akutbemanningar, säger hon. Under sommaren var jag ibland ensam sjukgymnast på 232 patienter.
Eftersom det inte fanns tillräckligt med personal gick anställda in på varandras områden och ställde diagnoser och medicinska bedömningar trots att de saknade kompetens. Det var helt omöjligt att garantera någon form av patientsäkerhet. Monique Nilsfors berättar att det kunde dö så många som sju patienter i veckan på Koppargården. Jag blev nästan förvånad om ingen hade dött när jag kom tillbaka efter helgen. Det var dödens hus. Det fanns inte en äldre som mådde bra av att vara där. Vanmäktig personal skyllde på varandra och de som klagade fick höra att de överdrev eller inte klarade av sitt arbete. Kolleger och chefer försvann en efter en från arbetsplatsen. Bara under de sex månader som jag jobbade där slutade säkert fyra, fem stycken. Sedan dess har ännu fler sagt upp sig. Monique beskriver en kaotisk verksamhet – vårdpersonal som i sin maktlöshet fjärmade sig från de äldre och som hellre bakade kakor än lägga om trycksår och byta blöjor.
Sjuksköterskor som sprang andfådda mellan våningarna för att leta efter medicin och hygienartiklar som inte fanns. Läkare som vid den enda ronden i veckan inte hann med alla patienter utan lät sjuka vänta. Det är särskilt minnet av två patienter som plågar Monique Nilsfors. Två dödsfall som borde ha lett till lex Sarah anmälningar, säger hon. Patienterna kom in på måndagen och dog två dagar senare. Men kritiken stannade hos Moniques chef, som sa att hon överdrev. Efter dödsfallen började Monique gå in i journaler för att kontrollera att hennes nya patienter fortfarande levde. Jag tänkte inte låta fler dö. Hon önskar att hon hade kunnat göra mer för de äldre. Jag borde ha satt ned foten ordentligt och dragit in medierna. I stället förträngde jag och grät om kvällarna. I december förra året sökte sig Monique bort från Koppargården. Hon jobbar i dag som verksamhetschef inom vård- och omsorg i Stockholm.
Tidigare 12/10
En död patient till följd av blodförgiftning orsakad av ett illa skött sår. Flera påtagligt undernärda patienter. Onödiga amputationer. Läkemedlen tar slut. Ett stort antal fallolyckor. Brist på både kompetens och personal. Så beskriver den ansvariga läkaren situationen på Koppargårdens vård- och omsorgsboende i Vällingby.
Hon anser sig inte längre kunna garantera den medicinska säkerheten för patienterna. Läkarens rapport är skrämmande läsning. I andra fall hittas patienter liggande på golvet och ingen kan säga hur länge patienten har legat där, ibland oklädda och utan förmåga att själva kunna tillkalla hjälp”. Gruppledarna i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd har läst rapporten. Jag blir väldigt upprörd. Det här är helt uppåt väggarna, helt oacceptabelt. Vi vill se vilka möjligheter som finns att säga upp avtalet med Carema, det är de äldre det handlar om, säger Helen Jäderlund Eckardt (FP). Vänsterpartiet vill också veta om avtalet kan sägas upp. ”En rad rapporter och Lex Mariafall har visat att de sköraste och sjukaste varit de som farit mest illa”, skriver Leif Larsson (V).
I slutet av september fick stadsdelsförvaltningen ett anonymt mejl från ett antal undersköterskor och sjuksköterskor på Koppargården. ”Vi ropar på er hjälp. Snälla lyssna! Vi känner att vår chef inte lyssnar på oss eller respekterar våra åsikter om att göra verksamheten för boende säker och bra”, skriver de. Marie Sundström är medicinskt ansvarig sjuksköterska vid Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning. Hon och äldreomsorgsavdelningen ska utreda vad som har hänt sedan Carema tog över äldreboendet 2008. Socialstyrelsen, som har fått läkarens rapport, har också startat en utredning. Jag har absolut inte någon anledning att betvivla det läkaren skriver. Det stämmer att Koppargården har kompetensbrist. De har dragit ner väldigt mycket på personalen även om de har ökat på lite nu. Men jag anser inte att de har den bemanning de ska ha, säger Marie Sundström.
När hon besökte Koppargården i oktober i fjol noterade hon dessutom att det var brist på hygienartiklar. I Stockholms äldreinspektörers rapport för 2010 står följande om Koppargården: ”Sammantaget kan sägas att enheten ger en tydlig institutionskänsla. Kala korridorer med tomkartonger och hjälpmedel. (…) Flera av de demenssjuka vandrar runt i korridorerna och pratar om hur man ska kunna ta sig därifrån. De äldre uttrycker oro och otrivsel.” Anders Hellström är verksamhetschef på Trygg Hälsa som ansvarar för läkarvården på Koppargården. Han skrev i mitten av september till stadsdelsförvaltningen att de medicinska bristerna har accelererat sedan Carema tog över, att nuvarande läkare har påpekat brister och att flera patienter har lidit skada utan någon respons från Carema – och att hans bedömning är att det finns en risk att fler patienter lider skada.
Stadsdelsnämndens ordförande Fredrik Bojerud (C) tycker att situationen är väldigt olustig. Vi har fått höra oroväckande saker av vår medicinskt ansvarig sjuksköterska, och även om bara hälften av det som står i rapporten från Trygg Hälsas läkare stämmer så är det så illa att något måste hända, säger Fredrik Bojerud. Stadsdelen har reagerat redan tidigare, det har pågått kontroller och utredningar kontinuerligt sedan Carema tog över, enligt Fredrik Bojerud. Det har kommit för mycket signaler om att det inte fungerar. Trygg Hälsas rapport var inte droppen som fick bägaren att rinna över. Det rann redan över, säger han. För att kunna vidta ytterligare åtgärder måste stadsdelsnämnden ha korrekta underlag samt namn och personnummer på de patienter läkaren hävdar har avlidit, försummats och felbehandlats, enligt Fredrik Bojerud. Han vill också ha information om hur avtalet med Carema ser ut. Jag blir väldigt orolig och vill agera känslomässigt. Vi måste veta vad vi har för alternativ och om det finns tillräckligt med fakta så att vi kan agera, säger Fredrik Bojerud.
